| Los Angeles log | LAST UPDATED Nov 30, 2010 |
Denna månaden kan vi börja med biobesöken då det faktiskt blivit några stycken. Iron Man var en glad överraskning. Varken Ann eller jag är direkt impade av superhjältefilmer, men järnkillen var underhållande och helt klart den bästa Marvel-rullen hittills.
Morsan pös tillbaks till Sverige den 10:e, så nu blir det nog tyvärr väldigt sparsamt med biobesök igen. Neo saknar säkerligen farmor och speciellt alla goa smeknamn han vant sig vid att få höra, som t ex Smul, Den lille gode mannen, Lille skutt, Det goda lilla barnet och Godis.
Ett par besök förväntar vi oss faktiskt inom en inte alltför avlägsen framtid. Den 8:e juli förväntas Svensson's, dvs kusin Micke med familj, dyka upp och stanna ca 2 veckor. 11:e augusti är det sedan dags för Göran Petersson, aka Raggar-Göran, att dimpa ner och stanna en dryg vecka. LA blir osäkert framöver;-)
Vi får ofta frågan när vi tänker besöka Sverige nästa gång. Mitt svar till det är eventuellt nästa sommar, dvs 2009. Går allt som det ska med gröna kortet så kan det ju vara på g nästa år. Hämta upp det gör man på Amerikanska Ambassaden i Stockholm och skulle det visa sig vara att GC är på g nästa år blir naturligtvis Sverigebesöket i samband med upphämtandet av det.
Nya bilen är hel ännu och den känns ganska rätt. När jag köpt ny bil får jag ofta frågan "-Är den snabb?". Då brukar jag alltid svara "-Inte tillräckligt". Med Corvetten kan jag faktiskt nästan svara "Ja" på den frågan, den rör på sig duktigt och det är riktigt båge-drag. Min invändning mot Corvetten som gör att den inte kan få något toppbetyg (i nuvarande skick) är fjädringen. Enligt mig ska alla bilar ha hård fjädring och på en sportbil ska den vara stenhård, allt annat är en trafikfara. Jag skäms a Chevrolet's vägnar, det är ju pinsamt att en s.k. supersportbil ska ha mjukare fjädring än vilket icke-amerikanskt pensionärsåk som helst. Talar jag med någon försäljare verkar de helt oförstående och poängterar att Corvetten har väldigt styv fjädring som standard. Jag vet i tusan vad de jämför med, men jag vill ha den super-tight, åtminstone som på Lotusen eller på S2000. Dvs, trycker du till allt vad du kan med näven på bakdelen ska den inte rubba sig.
För att fixa till fjädringen blev jag hänvisad till Guldstrand då det bara låg något kvarter från Community Chevrolet i Burbank där jag köpte bilen. När jag gled upp till den väldigt anspråkslösa lokalen träffade jag Dick, en väldigt go gammal farbror. Jag hade ingen aning om vem han var, men har nu i efterhand kollat upp honom och han är tydligen en riktig legend inom Corvette och motorsport-världen. Ni kan läsa några rader om Dick Guldstrand på t ex corvettemuseum.com. Han var en sådan där unik person som man aldrig glömmer man pratat med. Snubben hade just fyllt 80 år, pigg och glad, och race:ade fortfarande. E jag hälften så kry som den mannen kan jag också gärna tänka mig att bli 80 bast. Då han berättade att hans farmor utvandrade från Sverige 1901 blev det lite Sverige-snack och han skulle visst till Stockholm i sommar och hålla tal på Corvette-klubbens möte för att sedan dra vidare neråt i Europa och besöka andra Corvette-klubbar. Det lät som att detta inte var någon engångsföreteelse utan mer tradition. Jag frågade honom naturligtvis om hur tusan Corvetten kunde ha så soft fjädring som den har original och jag fick väl då egentligen det svaret jag förväntade mig. Chevrolet vill bara behaga en så bred kundkrets som möjligt och då kunderna blir allt rundare och mulligare vill de tydligen ha det så. Då han livligt berättade om hur trevligt det var på alla träffar och track-days som Corvette-klubbarna runt om LA anordnade så blev ju en annan av mina frågor om någon verkligen tog ut sin Corvette med original-fjädring på bana. "-Tja, vet man inte vad man gör så kan man faktiskt göra det och vara ganska nöjd." blev svaret som jag tycker var väldigt fyndigt.
Självklart hade Mr Guldstrand recept för att få precis hur hård fjädring som helst. Jag kan väl nämna att Corvetten verkar ha riktigt bra väghållning, som sig bör, men med den mjuka fjädringen känns t ex snabba filbyten och skarp kurvtagning inte alls så bra som det borde och kan göra. Med riktigt stel fjädring är jag övertygad om att man kan tokköra och göra filbyten a la dataspel. Då det inte är att bara byta en del så springer priset iväg och det beräknas kosta ca $3800 totalt. Det finns säkert de som kan göra det billigare, men efter att ha träffat Dick vill jag definitivt ha Guldstrand-prylar på min bil. Jag har inte bokat något ännu, men funderar väl på att få det gjort inom några månader. Det finns förresten en klart läsvärd artikel om just fjädring och väghållning på Guldstrands website kallad G Theory.
Utöver den skumpiga fjädringen så har jag inga direkta invändningar mot bilen. Jag bryr mig ju egentligen inte om lull-lull i bilar, men måste erkänna att jag väldigt snabbt vant mig vid att inte behöva använda nyckel. Man har bara nyckeln/fjärren i fickan och dörren låses automatiskt upp när man närmar sig och sedan är det bara att trycka på en knapp för att starta. Utrymme är ju också normalt inget jag är impad av att ha mycket av i bilar, men det är ruggigt bra att utan problem kunna kasta in barnvagnen där bak. Det går naturligtvis inte när taket är av, men med top:en på är det plenty med space. Bilstol är väl aldrig något jag trodde jag skulle köra omkring med i onödan, men den nya jag plockade upp till Neo tycker jag ser väldigt häftig ut i Corvetten, så jag brukar faktiskt låta den sitta i jämt bara för att det ser coolt ut. Ni kan se lite bilder på Neo i kärran på lill-killens sida, neoerlandsson.com.
Texten ovan skrev jag igår. Tyvärr stämmer den inte riktigt idag och då syftar jag på inledningen, dvs det där om att Corvetten fortfarande är hel. Idag låg Neo och jag och tryckte på 101:an österut på väg till Burbank och det var som vanligt fullpackat i alla 4-5 filerna. Trafiken såsade väl på i så där 10-20mph när någon plötsligt kör in i oss bakifrån. Jag försöker naturligtvis undvika att köra in i bilen framför och trycker lite försiktigt på bromsen. Eftersom bilen bakom, vilket är en medelstor SUV, inte direkt slutar att knuffa på oss förutsätter jag det är någon som i sin tur knuffar på honom. När det väl blivit ett glapp mellan oss så tjongar han på nytt in i oss och jag gissar då det är någon seriekrock på gång och att ännu en bil kört in i linjen av bilar bakom honom. När han sedan en tredje gång drar in i oss är jag så nära framförvarande bil att jag drar in i den, en vit Hyundai SUV. Bilen bakom bara fortsätter accelerera och jag sitter bekvämt inkilad mellan de två bilarna och bara glider med längs mitt-refugen. Efter ett tag slutar den smått obekväma situationen och vi får alla stopp på bilarna.
Efter att i någon minut funderat över vad som egentligen hände nyttjar jag OnStar-funktionen i bilen för att kalla på polis även att jag är ganska övertygad om att de andra inblandade redan plingat. CHP (California Highway Patrol) tror jag normalt är väldigt snabba, men på grund av något skiftbyte (fick jag senare veta), fick vi sitta och spärra "fast lane" (dvs filen längst till vänster) i ca tre kvart och därmed sinka tiotusentals bilar. Det var troligtvis millånga köer bakom oss. Neo var som tur var på ganska gott humör och jag underhöll honom med det sedvanliga ätandet och drickandet. Först kom någon bärgare och kollade läget, men konstaterade väl att det inte var så allvarligt. Senare kom en MC-polis och stoppade trafiken i alla filer så vi kunde ta oss över till vägrenen. Där gick vi ut ur bilarna, vi som kunde, och jag konstaterade att skadorna såg mycket lindrigare ut än jag befarat. Baken trodde jag t ex skulle vara helt intryckt, men det syntes bara lite skrapmärken och man ser att någon lampa inte sitter riktigt som den ska. Efter att ha tryckt lite med foten på bakdelen kan jag konstatera att plastkarossen bara ger med sig och det är det där innanför som tar smällen. Den delen som med ögat ser mest tilltygad ut är högra fronten vid strålkastaren där jag troligen drog i framförvarande bil. Där har en del av karossen slitits loss. Även på motorhuven är det ett jack in i karossen och man ser tydligt att den inte direkt är gjord av plåt :‑).
Som jag skrev ovan kunde inte alla med lätthet ta sig ur bilarna. Snubben bakom visade sig vara handikappad och så även hans passagerare. Han hade någon anordning som gjorde att han gasade och bromsade med händerna och den hade visst totalt hakat upp sig och gett full gas och ingen möjlighet att bromsa. Vad är oddsen för att man ska hamna framför en snubbe med taskig handikappsutrustning som börjar tokgasa bland alla miljontals bilar i LA? Killen var väldigt sympatisk, precis som snubbarna i bilen framför. Två snutbilar kom strax därefter och sa åt oss att ta nästa exit (Laurel Canyon Blvd) och parkera vid en bensinstation för att där ta alla uppgifter. Jag hade i ren tristess plingat Ann under väntetiden på freewayen som därför kom bort till macken för att kika till Neo ifall det nu skulle dra ut på tiden. Efter lite blarrande och det vanliga informationsutbytet kunde vi dock alla sedan köra därifrån, bilen var alltså inte värre än att det bara var att gasa på som vanligt. Nu blir det väl dock tyvärr att kasa runt i någon tråkig hyrbil ett tag under tiden min fixas till, alternativt under tiden som man väntar på en ny kärra.
| e-mail: claes.erlandsson@gmail.com | Visitors: |
|