Los Angeles log
Select: 
LAST UPDATED Nov 30, 2010

2009-09-24 Five years and counting

Fem år i USA

Nu är det 5 år sedan vi drog från Sverige med syftet att finna jobb och bosätta oss i USA. Emigrera kan man väl också kalla det, men det låter lite "hårt". 5 år är ganska lång tid och man kan nog påstå att vi har varit med om mycket sedan vi lämnade lilla Kalmar/Växjö/Sverige. Ni kan läsa mina nu 5 år gamla tankar i Sunnyvale-loggen och närmare bestämt i september-inlägget.

Vår uppgift när vi anlände för 5 år sedan var att hitta jobb och fixa H1B-visum. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det gått bättre än väntat. Vi lyckades båda fixa H1-B visum, även om det tog ett år längre än vi tänkt. Vi lyckades hamna i Los Angeles vilket var en av de städer vi helst ville till. Vi fixade schyssta jobb som ligger förhållandevis nära varandra. Det gjorde också att vi hamnade i San Fernando Valley och Woodland Hills, ett område där vi inte hade varit så mycket innan, men som jag nu tycker måste vara bland det bästa (och varmaste) stället att bo i hela Los Angeles.

Är vi nöjda då? Ja, vi visste ju vad vi gav oss in på, något så när i alla fall, eftersom vi bodde här i 10 månader innan vi sålde av pryttlarna och lämnade Sverige. Om det är vad jag förväntade mig kan jag nog inte riktigt svara på, men jag älskar det och skulle ha oerhört svårt för att bosätta mig i Sverige igen. Jag har varit USA-frälst sedan barnsben och minns hur mycket jag saknade USA när vi i maj 2003 kom hem från Oakland och därefter bodde i Växjö. Jag saknade USA varje dag och kunde nog då tänkt mig att göra nästan vad som för att få komma in och bo här. Jag fixade ju faktiskt min fil.kand., något jag aldrig skulle tagit tag i utan att varit väldigt motiverad ;-).

Svaret blir alltså ja; dvs vi är nöjda. Jag kan erkänna av jag fortfarande nästan dagligen irriterar mig på småsaker som jag tycker är bättre i Sverige. Det kan t ex vara deras lustiga måttsystem, eller att kassörskorna alltid lägger sedlarna först och sedan mynten i näven, vilket försvårar när man ska stoppa ner dem. Små grejer alltså, men jag har ju lätt för att haka upp mig på sådant. Överlag så tycker jag det e mumma och ibland när jag glider runt kan jag komma på mig själv med att tänka på hur himla gutt det är här. Jag känner mig verkligen hemma! Efter fem år kan man ju kanske tycka att vi borde fixat GreenCard, men det är ju tyvärr en ganska lång process. Det är på g och vi har tagit oss förbi de flesta "delmål", men tidmässigt är det ett bra tag kvar att vänta.

De flesta som känner mig vet att jag tidigare när vi bodde i Sverige aldrig varit speciellt förtjust i värme. När det var solsken höll jag mig helst inne, eller i skuggan. Min kärlek till höga temperaturer är något som kommit de senaste åren, och speciellt sedan vi flyttade hit till dalen. Det var nog Phoenix-resan 2005 som triggade det hela dock. Det är den underbaraste resan och biltur jag någonsin upplevt och var första gången jag var med om temperaturer på uppåt 50 grader. Det verkar som att ju mer jag upplever extrem värme, desto mer gillar jag det. Det ska ju dock nämnas att värmen i Los Angeles är väldigt behaglig jämfört med andra varma platser. Det kan vara stor skillnad på hur 40 grader upplevs beroende på var man är och det verkar som att luftfuktighet etc är optimalt i LA ur behaglighetsperspektiv. Jag brukar kasta ett öga på temperaturmätaren i bilen, mest för att se om taket ska av vilket sker om det är över 35. Enligt Corvetten har det varit ca 40 grader här varje dag nu i 4-5 veckor vilket är precis lagom för att glida omkring och bara njuta. Till höger ser ni väderrapporten från tidigt i morse.

Svensk film

En biorulle denna månaden, och det är faktiskt en svensk film. Fox's Vice President, som är svensk och sitter i SACC's styrelse (där Ann alltså e med), hade ordnat med en förhandsvisning. Vi var första publiken att se "Äntligen midsommar!" som hade ca 70% svenskt tal och 30% engelskt eftersom Luke Perry (från 90210 fame) är med som amerikansk kompis. För lite komedi och för mycket drama för min smak, men då jag absolut inte är en vän av svensk film så var det väl ungefär som väntat även om jag nog hade hoppats på lite mer fylle-humor. En 6:a är alltså ganska snällt då jag överlag tycker en amerikansk usel rulle är betydligt bättre än de flesta svenska och utländska/icke-amerikanska filmer.