|
LAST UPDATED July 30, 2017 |
Det har återigen varit fullt med folk och fixat saker i huset varje vecka, och så även idag. Nu tror jag faktiskt så gott som allt ska vara klart. Besiktningskillen har varit här en tredje gång, främst för att spana in taket, och han var nöjd. Han var väldigt imponerad att byggaren fixat allt utan tjafs och han blev ännu mer impad när han såg att det fortfarande sprang en massa folk här som fixade småsaker. Det verkade inte tillhöra vanligheterna att de ställer upp på sådant 14 månader efter inflytt. Nu ska det i vilket fall bli skönt att inte behöva passa in folk som ska komma, och förhoppningsvis kan jag i fortsättningen ha överseende med smågrejer som ploppar upp.
För ett par helger sedan var det dags för klippning och jag avlade då ett premiärbesök på Knockouts. Det är ett etablissemang som inriktar sig på den manliga delen av befolkningen. Den inriktningen är ju inte helt ovanlig här vilket tydligast kan ses på utbudet av breastaurants (bilder). Tanken är alltså att man blir servad av lättklädda attraktiva brudar. Nu var inte donnorna som jobbade när jag var där något extra. Det man som svensk reflekterade över var väl i första hand att det erbjöds gratis öl medan man väntade, och självklart klämde man i sig en för sakens skull. Det var också första gången jag sett någon frisörska använda "riktig" rakkniv, dvs sådan där man fäller ut som man kan se i gamla (maffia-)filmer. Överlag ett trevligt ställe som det säkert blir anledning att besöka igen. "Paketet" jag tog med dubbla hårtvättar etc gick på $25, vilket är ungefär dubbelt mot vad en klippning normalt kostar, men vad jag har hört så är det billigt jämfört med Sverige.
Hela februari har jag forskat och bökat med RAID (svensk wikipedia-länk). För icke datorintresserade (som inte orkat läsa på Wikipedia) kan jag informera att det är en lagringslösning där man kopplar ihop ett gäng hårddiskar för att öka säkerheten och/eller för att snabba upp överföringen. För filmer och annat som kan ta upp terabyte av lagringsutrymme så är det oftast fortfarande gamla hederliga hårddiskar som gäller. Jag har nu haft min Sans Digital TowerRAID TR4UT+B ett bra tag, men tänkte alltså det var dags att utforska vad som finns på marknaden idag. För några år sedan var 200MB/s en ganska respektabel siffra, men jämför man med vad senaste SSD-enheterna erbjuder så är det inte så imponerande. Som referens kan jag nämna att en vanlig hårddisk har en läshastighet på drygt 100MB/s och de vassaste SSD:erna ligger på ca 500MB/s.
Då jag verkligen gillat min SansDigital enclosure (låda); både dess utseende och tillförlitlighet, samt deras support, så började jag med att överösa dem med e-mail för att kolla vad de hade att erbjuda. De svarade att det är SAS (Serial attached SCSI), till skillnad från SATA-gränssnittet (Serial ATA), som gäller för prestanda och vill man inte ha mer än fyra hårddiskar så rekommenderade de deras TowerRAID TR4X+B tillsammans med en schysst RAID-controller.
Jag beställde genast en sådan, dvs en TowerRAID TR4X+B, tillsammans med fyra 2TB Seagate Barracuda, samt så blev det ett HighPoint RocketRAID 2721, vilket är ett RAID-kort med en extern och en intern SAS-port. För att kunna testa och jämföra blev det också fyra 128GB Samsung 840 Pro SSD, samt kablage (SFF8087 to 4 SATA) och intern 5.25" enhet för dessa (Thermaltake MAX-1542). En anledning till att beställa lite SSD:er, utöver grejen att bara känna fartvinden, var att jag ville förvissa mig om att det inte var några begränsningar i TR4X+B. På dess produktsida står det knasigt nog "transfer rates of up to 400MB/s", något som deras support dock sagt inte riktigt stämmer.
Allt funkade fin-fint och prestandan var ungefär densamma oavsett om jag använde TR4X+B eller kopplade in diskarna direkt till controller-kortet. Nedan kan ni se lite vackra siffror där första bilden (476 MB/s) visar throughput med de fyra Seagate hårddiskarna i RAID 5; inte illa för gamla mekaniska hårddiskar. Den andra (1195 MB/s) visar de fyra Samsung SSD:erna i RAID 5, och den tredje och sista bilden (1586 MB/s) visar SSD:erna i RAID 0.
Nu är det väl så att man sällan, eller aldrig, har någon direkt praktisk nytta av sådana hastigheter. Oftast är man begränsad av nätverket (1Gbit Ethernet) eller enheten man kopierar till. Läser man till datorns minne gör det naturligtvis en viss skillnad, men för de allra flesta spelar det ju ingen roll om en mp3-låt eller film läses in på 1 eller 2ms. I de flesta fall är det alltså mest intressant för stollar som mig som njuter av att se goa siffror i benchmark-tester.
Jag var väldigt nöjd och bestämde mig för att byta ut min nuvarande TR4UT+B, dvs bara ta ut diskarna och köra in dem i en TR4X+B. Inhandlade därför en låda till och ett RocketRAID 2722, som istället har två externa SAS-portar. Då började "problemet" som stört mig senaste veckan. Med problem avser jag ett oförklarligt "performance drop". Den snygga siffran på 485MB/s ovan dök till att svaja mellan 150-400MB/s. Hastighetssänkningen i sig kunde jag nog leva med, men naturligtvis ville jag ha en förklaring till varför det varierade så mellan testerna. Jag beställde ännu ett RocketRAID 2722 för att försäkra mig om att det inte var något fel på det första kortet, samt passade på att även testa storebror RocketRAID 4522, vilket är ett "äkta" hårdvaru RAID-kort. CrystalDiskMark fortsatte att ge samma inkonsekventa siffror och jag upplevde även viss instabilitet när jag kopierade stora mängder data. Igår fick jag rådet, av HighPoint support, att stänga av NCQ, och efter att ha gjort det på de fyra äldre hårddiskarna verkar saker ordnat till sig. Jag testar fortfarande för fullt, men nu ser jag mer konsekventa resultat och med RocketRAID 4522 fick jag även nöjet att se en throughput på 514 MB/s.
Movie 43 var helt klart en udda sak. Mängder med kändisar som medverkar och den har fått mestadels helkassa recensioner. Ann tyckte den var riktigt dålig, men jag hade lite behållning av den och ger den en bonusstjärna just för att den tar upp riktigt knasiga saker. Den kan ses som ett gäng sketcher hopknuta av en väldigt tunn story. Hade samma film gjorts med ett gäng mediokra okända skådisar hade den säkerligen fått kass betyg även av mig.
Escape from Planet Earth var en typisk familjefilm och ungefär vad man förväntade sig efter att ha sett trailern. Både Neo och jag tyckte den var väldigt trevlig och smårolig rakt igenom.
e-mail: claes.erlandsson@gmail.com | Visitors: |