 |
Texas log |
|
LAST UPDATED July 30, 2017 |
Lill-killen hade otur i studsmattan och bröt armen, eller snarare armbågen, den 8:e. Att saker händer på studsmattor/trampoliner är inget ovanligt och i alla fall i USA är det största anledningen för besök på akuten. Olyckan såg väldigt odramatiskt ut och jag har beskådat betydligt otäckare saker än när detta hände. Han slog alltså inte i något utan landade bara väldigt olyckligt med armen mitt på "mattan". Det märktes direkt på Martin hade något var galet och vi drog ganska snabbt till Urgent Care. Där blev man inte lugnare då doktorn stod och ojade sig när hon kollade in röntgenbilderna. När vi tittade på bilderna och hon förklarade och pekade att "den här biten av armen ska egentligen vara här uppe" så bara rös man. Vi hajade som vanligt inte mycket av läkarsnacket men det var någon typ av "Type 3 supracondylar fracture" som de visst bara kunde fixa till på ett fåtal ställen i hela Dallas-metropolen. Vi fick order om att dra direkt ner till akutintaget på 'Medical City Children's Hospital' nere i Dallas där de trodde det skulle bli operation direkt. Väl där blev det till att avstå från operation på kvällen då vi hade gett han lite att äta vilket innebär ökad risk vid narkos. Enligt den läkaren var det inte så illa som vi först trott och det gjorde inget att vänta tills följande dag. Martin och Ann stannade kvar på sjukhuset och grabben opererades dagen efter, samt fick komma hem senare den kvällen.
Det var uppföljningsbesök en vecka efter och läkaren meddelade då att gipset skulle komma av tre veckor senare, vilket blir 7:e december, samt att han ska ta det lugnt i 6v, vilket innebär att det inte blir någon PE/idrott i skolan förrän till nästa termin. Killen blir helt återställd och läkaren sa att detta tyvärr inte är ovanligt utan att han gör runt 60 sådana operationer per år. De som träffat Martin vet nog att "lugnt" inte direkt är hans grej utan det hoppas och stimmas mest hela tiden. Han var faktiskt lite spak första dagarna med gipset och vi fick ge han lite Tylenol/smärtstillande första veckan men sedan har han sprungit runt tämligen obesvärat. Gipset ser ganska stort och klumpigt ut på hans lilla arm så jag är förvånad att han är så obesvärad som han är. För de som undrar vad en sådan här grej kostar i USA så kan jag meddela att sjukhuset skickade räkning på $28,368.33 och med lite avdrag/rabatter så blir det $15,432.12 som verkligen betalas. Försäkringen tar naturligtvis största delen och vi har en kostnad (typ självrisk/år) på drygt $2,500.
Den 17:e november var det release av Star Wars Battlefront. Då alla (grabbarna) var nöjda med betan som vi tidigare spelat hade jag naturligtvis förbokat tre exemplar, till PC såklart. Ungarna diggar det skarpt, och det har blivit en hel del spelande. Själv är jag naturligtvis stormförtjust att grabbarna tjatar om något som jag själv är lika ivrig att spela. Vi har temporärt flyttat om lite så att vi alla tre sitter i mitt "lekrum" och det är kalas att återigen få den där riktiga LAN-feelingen. Det blir ju aldrig riktigt samma sak att spela över internet jämfört med att vara fysiskt på samma plats. Det som spelats mest hittills är speltypen "Heroes vs. Villians" där man är två team med sex på varje lag. Själv är jag pinsamt kass och får alltid stryk av Neo och oftast även av Martin, trots att lill-grabben sitter med ett stort klumpigt gips som garanterat hindrar honom. Får nog bli till att starta upp Quake 3 snart så att jag får frag:a dem rejält för att mitt självförtroende inte helt ska sjunka till botten.
Jag hade inte planerat datorinköp just för SW Battlefront, men det var väldigt passande att ha en extra-dator just nu när vi föredrar att sitta i samma rum. För de som inte följer Intels releaser kan jag meddela att rubriken syftar på den nyligen släppta Skylake-processorn (med sockel 1151), samt dess tillhörande Z170 chipset. Jämfört med senaste desktop burken, vilket var till Martin i våras/somras, så är det inga banbrytande prestandaskillnader. De största nyheterna kan nog ses vara USB Type-C och M.2 PCIe x4. På tal om USB Type-C kan jag meddela att den kontakten regerar och är GREAT. Min förbeställda Nexus 5X dök som väntat upp förra månaden, vilken alltså har den nya vändbara USB Type-C kontakten. Den känns väldigt gedigen och mer än väl införlivade alla förhoppningar. Även att den är liten så upplevs den som väldigt stadig och smidig, och är ett klart uppköp jämfört med alla tidigare varianter. Då jag fortfarande håller på att bolla lite med komponenterna som slutligen ska hamna i datorn så väntar jag med min vanliga komponentlista tills nästa månad, men huvuddelarna lär vara de som är på plats nu, vilket är GA-Z170X-UD3 samt i7-6700K.
En schysst tvåkanalsförstärkare är aldrig fel och till skillnad från mycket annan elektronik så blir en sådan inte direkt omodern. Det som möjligen skiljer från 20-30 år sedan är ett par digitala ingångar, men det kan man egentligen klara sig utan då det för tvåkanalsljud går lika bra att köra med analog signal och istället låta källan sköta dekodningen. Då jag har tänkt att Martin snart ska få lite riktiga högtalare samt ta över min "dator-förstärkare" har jag kikat runt lite på schyssta tvåkanalare. Som jag redan upptäckt vid tidigare research är utbudet idag väldigt klent och det finns knappt en handfull tillverkare att välja bland, dvs efterforskningen går förhållandevis snabbt. Det blev till att testa en Marantz PM6005, främst på grund av att jag aldrig testat Marantz tidigare. Tyvärr var det något knas med enheten jag fick och höger kanal spökade lite. Det ordnade till sig efter någon dag, men gjorde ändå att jag inte kände mig bekväm med att behålla den och istället kikade vidare.
När den väl funkade fullt ut var Marantzen annars helt ok, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att köpa en framöver. Den påminde mig lite om min gamla hederliga Proton D540, vilket ska ses som ett gott betyg. Nu blev det istället så att jag beställde en Onkyo A-9070, vilket är Onkyos största integrerade förstärkare som också tillhör deras referensserie. Det är en stabil pjäs på drygt 18kg och den inger respekt, precis som en riktig förstärkare bör göra. Som väntat fick högtalarna lite nytt liv och det går att dra på ganska bra utan att det låter illa. Inte helt otippat gör det att man inte känner sig helt nöjd, utan istället blir sugen på mer power. Nästa steg är Onkyos gudomligt läckra separata tvåkanals-slutsteg M-5000R (med stora VU-mätare), men inte ens det erbjuder så himla mycket mer i effekt (eller vikt).
Klent filmutbud i november och det blev bara en ynka film, och då var det faktiskt Martin och jag som gled iväg själva. Det blev en kväll på mall:et med grabben, vilket i detta fallet innebar bio på AMC Stonebriar 24, äta på Dave & Buster's, samt därefter spela på Dave & Buster's. Ingen av oss var såld på filmen, utan det får ses som ett lågvattenmärke för Pixar. Martin klagade inte en enda gång och jag led inte direkt heller, men hela rullen kändes väldigt slätstruken. En dino kid som var ute på lite äventyr. Det blev liksom inte intressantare än vad trailern visade, och trailern var inte så mycket att hänga i julgranen.
| e-mail: claes.erlandsson@gmail.com | Visitors: |
|