2017-11-29 Pokémon fever
Pokémon - San Jose Regional Championship
Det känns som att det har varit väldigt mycket Pokémon senaste månaden. Ungarna har som vanligt farit runt på lite lokala träffar på helgerna, men den stora skillnaden mot tidigare är Ann's engagemang. Då hennes tidigare plan på att försöka få mig involverad hittills har misslyckats så kände hon sig lite manad att hjälpa grabbarna. Det har varit väldigt mycket snack om olika deck (kortlekar) och strategier samt inhandlande av Pokémon-kort. Målet, vad jag förstått, är att grabbarna ska få ihop tillräckligt med poäng för att delta i 2018 års World Championship. Poäng får man genom att komma på hyfsade placeringar i "sanctioned events", vilket alltså är tävlingar som företaget Pokémon/Nintendo sponsrar.
Den typen av turneringar kan man ofta hitta lokalt varje eller varannan vecka, men de ger visst ganska begränsat med poäng och tydligen kan man bara tillgodose sig två av dessa per kvartal. För att få chans till lite mer poäng, och andra priser, så kan man besöka så kallade "regionals". Sådana har de ett gäng av varje år runt om i USA, samt även några i övriga delar av världen. Nu i helgen gick San Jose Regional Championship av stapeln och min Pokémon-tokiga familj tyckte naturligtvis det var en strålande idé att dra dit. Vi bilade upp på torsdagen, vilket alltså var Thanksgiving, som förvånande nog visade sig vara absolut bästa dagen vad gäller trafik. Sådan smidig körning genom hela Los Angeles och upp till Bay Area trodde jag inte var möjlig, i alla fall inte i dagsljus. Vi fick dock igen det på hemresan då det var stop & go hela vägen hem längs 5:an.
Väl på plats i San Jose blev det bl.a. bio och Winchester Mystery House för att sedan spendera största delen av helgen på San Jose Convention Center där turneringen hölls. Jag tror att det var ca 700 tävlande, men som vanligt är de flesta masters, d.v.s. vuxna. Det var 50 juniorer och det här är sista året som Neo får spela som junior då det är för barn upp till 10 år, därefter är det senior-ligan som gäller.
Mommy var så nervös, men turneringen gick över förväntan. De spelade 6 omgångar och för varje omgång gäller bäst av tre "battles". Martin fick tre vinster och tre förluster vilket ledde till en 24:e plats. Neo blev obesegrad efter första dagen och tog sig till Top Cut där de åtta bästa tävlade dagen efter. Under söndagen är det utslagning som gäller och han åkte tyvärr ut i första matchen och slutade på en femteplats. Flera av världens bästa spelare var på plats så alla var toppen-glada över hur bra det gick. Nu är dock Pokémon-febern värre än någonsin och det planeras redan för nästa event i Dallas i slutet av januari.
Tech-talk
Ny dator har det blivit då man äntligen lyckades greppa den nya Intel Core i7 Coffee Lake. Datorn är ihopsatt, men än så länge körs det bara Star Wars Battlefront II på den; mer detaljer om burken kanske kommer nästa månad. X-box One X (Scorpio Edition) dök upp den 9:e. Det har inte blivit mycket tid för Xbox-spelande, men jag testade snabbt Forza 7. Jag var delvis lite nyfiken på att prova på en Xbox Play Anywhere-titel, men även för att se hur min Logitech G920-ratt funkade med Xbox:en. Det har såklart körts en del 4k-filmer i form av UHD Blu-ray och då bl.a. "demo-skivan" Planet Earth II som är erkänd för strålande bildkvalité. Fattar fortfarande inte hur Sony lyckades missa att supporta Ultra HD Blu-ray i sin PS4 Pro, vilket måste skrämt iväg många användare till motståndarlaget. För att övergå till Nintendo Switch så lanserades Super Mario Odyssey i slutet av oktober och till min stora förvåning drog Neo igenom hela på bara ett par dagar.
Sedan så har vi årets största spellansering; Star Wars Battlefront II. Jag minns hur impade vi var av ettan, och själv var jag främst helsåld av känslan från vissa co-op banor och den adrenalinkick som kom när t.ex. en AT-ST dök upp och jagade en. Redan den första upplagan såg väldigt bra ut, men grafiken har skruvats upp ett snäpp och ser bitvis ännu mer realistisk ut. Vad gäller spelet så ger jag det både bra och dålig kritik. Campaign mode är ett enspelar-läge med schysst story, vilket saknades från ettan. Det är kalas och det känns som att man är delaktig i en film, samt har en lagom svårighetsgrad (än så länge). Det utspelas precis i slutet av sjätte SW-rullen, just när den andra Death Star sprängs. Det absolut sämsta är att de verkar tagit bort co-op, d.v.s. de tvåspelar-uppdragen som jag tyckte hade absolut bäst känsla från det första spelet (och som man även kunde köra som single player). Hero vs. Villians är trevligt nog kvar. Det är det player-mode vi spelat absolut mest. Tyvärr har de ändrat det lite och det känns inte som att det är till det bättre. Vi har dock inte spelat det så mycket ännu. Sedan har vi de här 40-player modes, vilka jag inte riktigt kan orda om. De är inte dåliga, men jag finner dem liksom inte speciellt intressanta.
Biograf-besök
Jabbadubba; äntligen har det gått upp lite intressanta rullar så att det har blivit några biobesök. Andra instansen av Daddy's Home tog vid efter originalet och bjöd på mer av samma humor; d.v.s. Will Ferrell och Mark Wahlberg spelar olika stolliga farsor. Både Neo och Martin gillade den starkt och tyckte den var bland de bästa filmer de någonsin sett. Även Ann och jag tyckte den var klart bra och jämfört med ettan rankar jag nog denna något högre.
Thor innehöll mycket humor och även den uppskattades av hela familjen. Superhero-rullar, och speciellt då lustiga varianter med asagudar och annat, har tidigare aldrig varit något som intresserat, men de hade fått till en ganska underhållande historia. Eller tja, storyn i sig är väl inte speciellt intressant, men de har spexat till resan man tas med på och denna upplaga känns lite mer underhållande än tidigare Thor-varianter (som jag ska medge att jag knappt minns). I San Jose blev det att vi spanade in Justice League och det innebar att kolla en annan uppsättning superhjältar, som t.ex. Batman, Superman och Wonder Woman. Den påminde mig om övriga liknande filmer och kändes som en i mängden. Inget "must see" såvida man inte är inbiten Marvel-fantast alltså.
