 |
Texas log |
|
LAST UPDATED July 30, 2017 |
Som jag nämnde förra månaden har det blivit en hel del testande och bökande med olika RAID-controllers. Nu har jag äntligen hittat en vinnare och allt är (nästan) frid och fröjd på den fronten. Slutresultatet är att det nu sitter ett Areca ARC-1883x i burken och intill står det en Sans Digital TowerRAID TR8X12G med (mestadels) 'HGST Ultrastar 7K6000' hårddiskar i (modell HUS726020ALN610 / 0F23010).
Låt mig dryga till med en längre redogörelse för egen referens, och för de som råkar vara intresserade av prestandaorienterade lagringslösningar. Svensson-användare som nöjer sig med någon simpel NAS-lösning med vanlig Gbit-port och de begränsningar det medför har det enkelt. Det finns kalasmycket att välja på, men då sitter man med en throughput på sådär 110MB/s vilket var ganska klent redan för 10 år sedan. Även SATA och dess nuvarande begränsning på runt 600MB/s vill man gärna slippa. Det som gäller är alltså fortfarande SAS, dvs Serial attached SCSI. Nu marknadsförs SAS tyvärr inte till privatpersoner så det blir liksom inte att man direkt hör så mycket om vad som händer på den marknaden, dvs det var alltså dags att läsa på. Note: Vissa kanske tänker på Fibre Channel, men det är inte aktuellt när det gäller DAS, utan enbart för SAN.
Enklaste lösningen för att få mer utrymme hade naturligtvis varit att bara uppgradera till större hårddiskar. Klämma in 4x6TB i nuvarande låda, köra på med samma pålitliga RAID-kort som redan sitter i burken och saken hade varit biff. Den simpla lösningen hade sparat enormt med tid, samt även pengar, men vad är väl det roliga i det. Lite efterforskning visade att SAS har kommit ut med ny spec vilken kort refereras till som 12G. Med 12G avses naturligtvis 12Gbit/s, och med 12G kom också nya kontakter som heter "Mini-SAS HD" och benämns SFF-8644 för extern anslutning och SFF-8643 för intern. Senaste generationens RAID-controllers, samt även hard drive enclosures verkar ha anammat detta.
Min främsta prioritering var att skaffa en 8 drive enclosure, både för att utöka utrymme med samma typ av hårddiskar, men även för att förbättra prestanda. 12G kändes som en bonus och något man likväl kunde skaffa om hårdvara nu skulle bytas ut. Jag hade ingen aning om att det skulle ta mer än två månader och innebära ett himla skyfflande med prylar. Nedan går jag bara igenom lite kort, då jag annars skulle kunna skriva spaltmeter om jag skulle dryga till det med alla detaljer ;-) Det ska väl också nämnas att detta är specialprylar som måste beställas och bara finns hos en handfull online-retailers (handlare). Även om du alltså råkar bo i en amerikansk storstad, där man ofta kan hitta affärer med hyfsat schysst utbud, är SAS-prylar alltså inget man kan springa in och bara plocka upp.
En SAS-anslutning innehåller normalt 4 kanaler. Ett RAID-kort med externa portar har vanligast två anslutningar och en 8 drive enclosure har normalt också två anslutningar. Dvs du kan ha 8 hårddiskar kopplat till ett RAID-kort med två anslutningar. En grej med vissa mer avancerade enclosures är att de innehåller något som kallas SAS Expanders, vilket är en SAS feature som gör att man kan koppla in (daisy chain) flera lådor efter varandra, dvs man slipper köpa fler RAID-kort. Nackdelen är naturligtvis att man potentiellt kan stöta i taket för maximal throughput. Detta känns dock troligast i större fleranvändarsystem och inget som man behöver tänka när man bara använder det som en lokal hårddisk. För att räkna lite snabbt kan vi ta ett RAID-kort med två 12G portar och får då 12Gbit*8 = 96Gbit, dvs över 9GB/s i throughput. Det känns som att det tar ett tag innan man slår i det taket. För den som har lust att prova, och har väldigt djupa fickor, så kan man koppla in ett lass av de senaste SAS 12G SSD-drive:arna som hiskeligt nog verkar gå loss på sådär $3000 styck.
Jag brydde mig inte riktigt om huruvida jag fick en låda med SAS expander eller inte, men den första jag fastnade för råkade ha det, en Sans Digital MS12X12. Tyvärr lät den något hiskeligt. Efter att ha bytt dess tre 80mm fläktar fram och tillbaks visade det sig att det var PSU-fläkten som lät mest, och den gick inte att byta.
Därefter blev det en TR8X12, vilket nog kan ses som en efterföljare till de TowerRAID TR4X+B som jag har haft ett bra tag och varit nöjd med. Den lådan fastnade jag för och hade under tiden alla RAID-kort testades. När allt slutligen var på plats tyckte jag även den lät lite mycket, speciellt när jag ställde den under bordet. Det ska väl nämnas att startar man upp lådan utan hårddiskar så är den ljudlös. Det som låter att troligtvis de ljudvirvlar som uppstår, CPU-fläkten, samt själva hårddiskarna. Denna låda utan SAS expander kan ses som lite enklare och man kan alltså inte koppa på flera enclosures. En annan fördel/nackdel är att den inte har några övervakningsfunktioner. Du kan alltså använda vilken fläkt du vill, dvs du kan klämma in en slö på 1000rpm utan att något alarm börjar tjuta.
Då jag har blivit lite förtjust i Areca så blev jag väldigt nyfiken på deras nylanserade "låda". Den marknadsförs som designad för att vara tyst, vilket gjorde att jag slog till även att jag var hyfsat nöjd med ovanstående TR8X12. Direkt när jag startade upp den möttes jag av ett duktigt oväsen. Efter lite bökande i manualen viasde det sig att fläktarna endast gick att reglera via serie-porten (så var även fallet med MS12X12). Efter bökande med serie-port visade det sig att även lägsta hastighet var på tok för hög. Precis som med MS12X12 triggades alarm när fläktana kom under 1500-1700 rpm, vilket gjorde det omöjligt att få en trivsam ljudnivå. Ett stort plus för denna låda var att hårddiskarna höll en väldigt låg temperatur även när jag sänkte hastigheten på fläktarna.
Jag använde båda SFF-8088 portarna på mitt gamla RocketRAID 4522, så tanken var hitta ett nytt RAID-kort för att expandera och koppla in en ny enclosure, alternativt hitta ett kort med många portar som potentiellt även kunde ersätta mitt gamla kort. Det finns inte så värst många tillverkare av RAID-kort och mig veterligen är LSI (numera Avago) störst på marknaden, därefter Adaptec. De båda dominerar server-rum världen över och jag trodde att någon produkt från dem säkerligen skulle tillfredsställa mina behov, både vad gäller säkerhet (reliability), prestanda (performance) och smidig programvara. Jag hade duktigt fel där och det visade sig att man inte ska ta någonting för givet. Areca är en annan tillverkare som jag hört talas om länge och alltid förknippat med RAID-kort, samt så tycker jag de har väldigt coolt namn. Anledningen att jag inte valde Areca direkt berodde endast på att det är väldigt svårt att hitta recensioner av deras produkter.
Jag hade redan tidigt bestämt mig att jag inte skulle migrera min nuvarande drive innan jag hade testat ett nytt RAID-kort minst en vecka. En sådan produkt är definitivt någon man måste ha förtroende för, känna till dess programvara, samt utföra lite tester så man vet vad som gäller om en hårddisk strular. Det känns väldigt skönt att jag inte stirrade till det och började föra över data det första man gjorde...
Detta är alltså mitt gamla RocketRAID-kort som jag investerade i februari 2013 och jag tar främst med det som referens. Det har funkat bra och jag är även nöjd med dess programvara/webinterface och support. Anledningen att jag inte övervägde ett nytt RocketRAID kort är helt enkelt att det inte finns något nyare och vassare än det RocketRAID 4522 som man redan äger. Att köpa ett likadant som jag redan har, och som funnits på marknaden flera år, känns naturligtvis inte så spännande då det finns nya intressanta alternativ.
Detta kort tillhör inte senaste 12G generationen, men har ändå den nyare typen av portar. Det var främst väldigt intressant på grund av att det har en hel mängd med portar; 4 externa (SFF-8644), samt två interna (SFF-8643). Mig veterligen är det enda kortet på marknaden med mer än 2 externa portar. Detta kort kunde alltså erbjuda ny expansion, ersätta mitt nuvarande kort, samt även erbjuda möjlighet till framtida expansion. Tyvärr dök det ganska tidigt upp en massa lustigheter. Programvaran kändes si sådär, skapade inte volymer korrekt när man gjorde det manuellt, supporten var ganska ok, passade inte helt perfekt i PCI-platsen (?!?) etc. I slutända hade jag definitivt inte förtroende att föra över data till detta kort och det blev att sända tillbaks det. Detta kändes lite sorgset då det annars var en väldigt smidig lösning då det alltså var enda kortet med en sådan mängd portar.
LSI är väldigt stora och jag tror de flesta lösningar vi levererar på jobbet (till kärnkraftverk) har något LSI RAID-kort i både servrar och workstations. Min första erfarenhet med MegaRAID-kort kunde inte blivit värre dock. Redan innan jag fick kortet spanade jag in dess programvara och upptäckte att det vara Java-skit. Jag försökte hålla ett open mind (öppet sinne), men som väntat vara programvaran rena skiten. Helt katastrofal och något man inte ens skulle acceptera av något gratisprogram. Nu måste man inte använda någon programvara, utan kan ju klara sig med att hantera allt via ett RAID-korts BIOS-inställningar, men vill man lita på ett företag som levererar sådan skit? No thanks! Nu var det inte bara detta som strulade utan kortet överhettade redan efter 5 minuter. När jag kikade på tempen i deras GUI visade det sig att RAID-kortet höll 120 grader Celsius och det låter ju oroväckande varmt, långt över oroväckande till och med. Kort efter gick naturligtvis larmet och det visade sig att kortet kräver extrem kylning. Aldrig mer LSI/Avago.
Areca hade nog varit mitt första val om man bara kunde hitta lite recensioner av deras produkter på nätet. När jag tänker på RAID är Areca det första namnet som poppar upp; varför minns jag inte, och jag minns inte heller vem/vilka personer som nämnt Areca för mig som gör att de finns i min skalle. Deras kort samt programvara visade sig helt ok. Inga lustigheter alls, och jag fick ganska snabbt förtroende för dem. Tur det, då jag efter ovanstående erfarenheter annars hade fått skippa uppgradering, alternativt köra på ytterligare ett RocketRAID. Deras GUI är alltså helt ok, deras kort har fläkt som inte låter alltför mycket, och deras support sköter sig också. Jag skapade en RAID6-enhet som tänkt, migrerade all data, performance är som förväntat, och allt har funkat klockrent. Vid eventuell framtida uppgradering lär det definitivt bli ännu ett Areca-kort.
Intill kan ni se prestanda-siffror från CrystalDiskMark. Dessa siffror kan naturligtvis inte tävla med de senaste M.2 enheterna, men för gamla mekaniska hårddiskar är det helt ok siffror. Det är också exakt vad man förväntar sig av en RAID6-array där 2 diskar går åt för felkorrigering och 6 diskar lagrar själva datat. Tar man läshastighet på runt 800 MB/s och delar med 6 får man att varje disk presterar ungefär runt 130 MB/s vilket med lite overhead är vad man kan förvänta sig. Det återstår att se när man kan köpa 2+ TB SSD-enheter för en billig peng.
Kärran har gjort många besök på "verkstaden" senaste tiden. Det började med att luften gick ur höger bakdäck och jag hann precis rulla in på DiscountTire innan det var helt tomt. De berättade att anledningen var att jag kört slut på däcket och det helt enkelt var hål ända genom väven. Jag kunde klart se att insidan av däcket inte var i bästa skick och jag hade troligtvis kört på väven ett bra tag. Jag var ändå lite förvånad över att jag lyckats köra så slut på ett däck efter bara 12000 miles (ca 1900 mil). Precis som med BMW:n blev jag också lite småshockad av däck-kostnaden vilket låg på över $420 styck. Dagarna efter att jag bytt bakdäcken tyckte jag att bilen kändes lite smålustig, speciellt vid acceleration. Ett återbesök visade att jag hade en bubbla på höger framhjul; efter det var bytt visade det sig att fälgen inte var helt ok, efter att även rättat till fälgen kändes det fortfarande inte helt ok och det blev till att göra en hjulinställning. Jag vet i tusan vad jag kört på, men något måste det har varit.
Lite roligare nyheter är att det äntligen har blivit av att jag fixat nya fjädrar till kärran. Det är ju något jag planerat sedan "day 1", men det har liksom knasigt nog bara inte blivit av. Det blev ett Eibach Pro-Kit (#35145.140) som sänker kärran 1 inch (dvs 2.54 cm) och gör den lite styvare. Det blev en duktig skillnad och som väntat ångrar jag att jag inte gjorde det redan första veckan. Jag kan inte säga att kärran är perfekt för det är den naturligtvis inte, men nu är fjädringen som jag tycker den borde vara när man köper bilen. Varför någon vill ha en svajigare, mer oprecis "handling" kan jag liksom inte förstå. Det blir nog inte att jag fixar fjädringen något mer, utan vad man fick med detta kit är helt klart "good enough".
Senaste månaden har jag också experimenterat med Plasti Dip, något som är väldigt populärt här sedan några år. Folk sprayar fälgar, hela bilar, och allt möjligt. Det kan väl närmast beskrivas som en sprayfärg som inte är bestående. Jag fick lite svart Plasti Dip av en polare för att testa och sprayade GT-loggan i baken på bilen, samt 5.0-loggorna på sidorna. Det blev en duktig förbättring och jag tycker hela bilen nu ser bättre ut. Hade jag varit lite mer händig hade jag även sprayat fälgarna, och delar av inredningen knall-orange:a, men det känns som att det är tveksamt att det någonsin blir av.
Ungarna gillade Goosebumps, vilket säkerligen delvis var för att det kunde räknas till en av de första skräckfilmerna som de var på. Ann och jag tyckte den var ganska oinspirerande, men ändå tillräckligt ok för att hålla humöret uppe. The Last Witch Hunter var något jag drog med Neo på främst för att Vin Diesel var med, då Neo gillar honom, samt naturligtvis i brist på utbud av filmer att gå på. Trailern verkade ganska ok utan alltför mycket grafiskt våld. Det visade sig väl att filmen inte direkt var helt tänkt för en 8-åring då det fick många av de filmer en annan såg när man växte upp att framstå som rena godnattsagorna. Dvs det var detaljerat köttande våld mest hela tiden. Neo diggade den dock skarpt och verkade inte ta illa vid sig. Själv så tyckte jag storyn kunde varit lite vassare.
Av övriga filmer vi sett så kan jag väl återigen rekommendera Pixels som just släpptes på Blu-ray. En hel film med arcade-referenser, flera skopor Adam Sandler humor och mycket 80-tal. Bättre än så blir det liksom inte...
| e-mail: claes.erlandsson@gmail.com | Visitors: |
|